Gud är så... Ord saknas
Jag sitter här med bibeln och lyssnar på lovsången från Morningstar, har 8 sidor kvar nu. Det jag egentligen har att säga är att Gud är större. Så mycket större än vad vi gör honom, så mycket godare än vi vågar tro och så mycket närmare än vad vi möjligen kan hoppas. Man kan lätt få för sig att det kristna livet handlar om att vara som de flesta andra men snällare och om man lyckas få någon annan att tro på Gud så är det bra...
VI HAR JESUS! Den Helige Ande bor i oss! Hur bär vi oss åt för att lyckas sitta stilla när Gud bor innom oss?! Om Gud är för oss vem kan då vara emot oss? Att följa Gud och låta honom förvandla ens liv är den enda vägen som jag egentligen kan säga att jag tror håller i alla lägen. Jesus är vägen, sanningen och livet.
Ha det bäst och må Gud vidröra era liv och förvandla dem fullständigt och jag hoppas att Hans kärlek får sjunka in riktigt djupt i oss alla.
Joel K-B
Guds Rike
”Vår Fader, du som är i himmelen låt dit namn bli helgat, låt ditt rike komma låt din vilja ske, på jorden så som i himmelen.”
Så börjar bönen vår fader, att Guds rike ska komma. Guds rike är där Gud styr, där Gud regerar, han är kung i sitt rike. Det står också i Bibeln (Luk 17:21) att Guds rike är inom oss (annan översättning: ”Ibland er”). Det betyder att Gud låter sin vilja ske i oss och genom oss.
Man kan likna den effekt (Helgelse) som Guds rike har vid solens effekt. Om man vistas i solen så blir man brun precis som att om man vistas i Guds rike så blir man mer lik Gud. Man blir som den man umgås med. Grejen är dock att vi aldrig kan styra över solen, skiner solen starkt så skiner den starkt och om det är en mulen dag så är det inte så mycket vi kan göra åt det, den enda som kan göra något åt det, det är Gud. Därför är det så viktigt att vi inte går och försöker göra något av oss själva utan att vi lyssnar till Gud och låter honom göra sitt verk genom oss.
Joh. 15:4-5
Guds rike är beroende på Gud. Utan Vinstocken blir det inte så mycket frukt. Därför är det så viktigt att vi ber Gud att Hans vilja ska ske i oss och genom oss, precis som Jesus lär oss att be.
Predikan
Tänkte att jag skulle lägga upp prdikan som jag drog på senaste Cross-Hope:
Vi har alla en uppgift, en funktion, i Guds rike. Paulus beskriver, i första korintierbrevet 12, församlingen som Kristi kropp, alla är en egen del som har sin egen funktion. Gud ger oss alla möjligheten, Möjligheten, inte tvånget, att vara med i hans plan. Gud vill att vi alla ska hitta vår plats och upptäcka de nådegåvor Han har för oss. Det står i Bibeln (1 Kor 12) att Anden uppenbarar sig hos var och en så att den blir till nytta. Vi får alla nådegåvor från Gud men Paulus uppmanar även Korintierna att söka gåvorna, det står ”Eftersom ni är ivriga efter Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen”. Tänkte bara ta två punkter utifrån det.
· Sök Andens gåvor…
Man kan aldrig säga att Gud jobbar så, eller Gud gör bara på det sättet men här uppmanar Paulus till ett aktivt sökande efter nådegåvorna. Sök så ska ni finna, att Gud inte fått en att profetera så fort man blev frälst betyder inte att det inte är mening att man ska göra det. Den andra punkten är:
· … Som uppbygger församlingen.
Andens gåvor är menade att vara till välsignelse för hela församlingen, vi ska använda de gåvor vi har till att bygga upp församlingen. De är inte till för oss själva utan vi ska tjäna varandra.
Jesus är underbar!
Om man hänger med Jesus så märker man att han är en underbar frälsare, det går inte att undgå. Man vill liksom bara chilla ännu mer med honom. Till slut blir det bara så att man inte kan annat än älska. Man kommer till det där läget då man inte ens förstår varför man skulle vilja göra något som är fel. Önskar att man kunde hålla kvar vid den känslan bättre. Så otroligt underbar!
Prisad vare Herren! Hallelujah! Jag tror att det blir lite som när man är ute i solen. Är man ute i solen så blir man brunare (förhoppningsvis) men sen, när vintern kommer och man går in igen så tappar man färgen, man blir vitare igen men man blir inte lika vit som innan, lite färg stannar, går in på djupet. Som med Gud, man hänger med Gud, låter hans kärlek fylla en och vips så blir man kärleksfull.
Ju mer man ger av sitt liv till Jesus ju mer ger han tillbaka, Gud är en god Gud! "Den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut"
Jag gör inga försök att tvinga folk att leva, tycka eller tro som mig. Jag vet att jag gör det och jag vet att jag har det är underbart. Den som vill leva för Gud får göra det och jag hoppas att folk vill det men om någon inte vill det så är det den personens val, inte mitt. Prisa Gud! / Joel
Lovsång
Lead me to the cross - Hillsong Unite
The time has come - Hillsong Unite
Bilden av dig - Bengt Johansson
Din nåd är allt jag behöver - Frizon
Så, jag hoppas ni tyckte om dem och att ni förstod budskapet. Ha det / Kyrk-Brorsan
Meningen med livet - Del I
Jag har funderat lite på varför jag inte lyckas skriva klart mina inlägg. Svaret är väl nått i stil med att om det jag skriver inte kommer från Gud så är det inte nån större idé att jag skriver det. Jag har försökt skriva ganska många inlägg nu på sistånde men alla slutar med att jag inser att jag inte sitter med svaret. Har jag inte svaret finns det ingen mening med att försöka hitta på det. Vad jag skriver är bara sant om det skulle vara det även utan att jag skriver det.
Abropå ingenting så satt jag på bussen här om dan, tror den var vid Kvantum när tanken slog mig. Tanken "Vad är meningen med livet?". Normalt sett är det en fråga jag inte ägnar så mycket tid på, eller så är det den fråga jag ägnar all min tid på, vet inte riktigt. Men då såg jag något annat än frågan faktsikt, jag såg inte svaret, men jag såg vad det hade för betydelse. Få tror jag skulle säga att de har svaret på den frågan men jag tror att de flesta faktiskt går på ett svar. Nu säger jag ett svar och inte svaret, något som bör noteras. Grejen är att beroende på vad man sätter för svar här så får man väldigt olika svar på andra frågor. Om man säger att meningen med livet är att vara en del av samhället så ger det en helt annan inställning till livet än om meningen är att bara vara fri.
Jag har alltid tyckt att en fråga säger mer än ett svar, en fråga kan man fundera kring på ett annat sätt. Svar är definitiva, end of discussion. Det byter inte av det är dåligt med svar, tvärt om, svar är en viktig del av frågan men det är lätt att man låter det vara slutet på den. Man glömmer frågans alla aspekter frågan kan ha. Det här älskar jag med Jesus, alla hans liknelser, märkte det inte så mycket för än i helgen men han har en otrolig förmåga att behålla frågan medans han ger ett svar. Så min fråga till dig är, och var inte för snabb med att ta första bästa svar, vad är meningen med livet? Och framför allt, vad betyder det för dig?
Du behöver inte skriva svaren till mig om du inte känner för det, självklart skulle jag vara intresserad men det skulle kunna tas som privat. Personligen har jag min mening i Gud, utifall att det inte framgått. Ha en välsignad dag! / Joel
Hahaha
Skämt åsido, jag har funderat lite. Jag ogillar att lägga upp för privata saker här så jag tar det ganska allmänt. Vissa saker har fått mig att innse att Gud har en plan för alla som vill vara delaktiga i den "Om någon Vill följa mig..." - Mark 8:34. Gud jobbar med frivilliga, i alla fall i de flesta fallen, man kan aldrig utesluta något med Gud (Här syftas det på exempel som Jona och Paulus.)
Det där har jag visserligen haft i huvet ganska länge. Det som jag dock märkt nu senare är att Gud vet vad han gör. Verkligen. Jag kommer förmodligen länge vara för dum och feg för att verkligen förstå och kunna lita på det men förhoppningsvis så kommer han att ordna det. Hur tveksam man än kan vara mot Guds plan så kan man lita på att man inte är den som gör själva jobbet. Att följa Nog tror jag Gud kan ge en jobb som kan kräva en hel del men man får aldrig glömma att Gud älskar oss, vi är inte hans slavarbetare.
Jag hoppas jag gör mig förstådd, ni får väl klaga annars. Ha det bäst! /Kyrkis
Kvällsskrivande
Skulle bara vilja kötta lös på ett möte, prisa Gud tills jag faller ihop av utmattning. Sjukt sugen på att vara på ett bra möte. Nä, nu skiter jag i det här och går och ber. Kanske skriver nått som nån kan få ut nått av nästa gång.
Ha det! /Joel
Motboken
Har ni tänkt på förändringen som Sveriges regering genomgått under de senaste hundra åren? Vet inte alla exakta uppgifter men jag ska försöka få fram min poäng. I alla fall, från 1917-1955 så ansåg regeringen att vi svenskar hade börjat dricka för mycket. Lösningen blev den så kallade "Motboken". Ett häfte som systemet införde vilket innebar att man bara fick köpa max 3-4 liter starksprit i månaden. Planen funkade och alkoholkonsumtionen gick ned. Verkar ju bra, eller?
Grejen är att det att idag så dricker vi mer än vad vi gjorde på den tiden och regeringen har inga planer på att införa någon liknande lag. Det vore helt enkelt för moraliserande. Det väcker ett par funderingar hos mig som jag tänkte skriva om.
Det första handlar om att jag inte riktigt förstår mig på politiker. Okej, kanske inte är helt sant, nog förstår jag, men jag tycker att det är dumt. Ett sånt ställningstagande säger ju bara att man inte vill ta obekväma beslut och att politiken inte handlar om folkets bästa utan mer om hur man bäst får med sig opinionen. Vad är egentligen poängen md en sådan regering? Vad ska man ha opinionen med sig om det är där det både börjar och slutar? Man skaffar sig makt för maktens skull. Man måste kunna ta beslut som inte handlar om att folket ska tycka om en. Vad finns det för poäng annars? Tro inte jag skriver det här för att uppmärksamma hur hemska våra politiker är, det här har egntligen ganska lite med politik att göra. Det handlar om att man ska våga kunna ta beslut som inte alltid är populära. Inte bara politiker utan alla som går runt här i vårt avlånga land. Med det menar jag inte att det alltid är lätt att göra det man tror är rätt. Önskar att jag själv vore bättre på det.
Det andra jag började tänka på var att stämpeln "moraliserande" har fått en sjukt neggativ klang. Folk vill inte ha moral, folk vill ha frihet. Frihet, frihet, frihet. Man ska kunna göra allt som man själv vill. Och nog är det bra med frihet, men innebär det att man inte behöver ta något ansvar? Jag tror inte att moral och frihet är motsatser. Moral är att inte missbruka sin frihet. "Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i frihet." Gal 5:13. Att vara fri innebär att man måste ta sitt ansvar. Det betyder inte bara att man ska se efter sig själv utan även att det finns ett visst ansvar gentemot andra.
Här kan folk börja tycka att jag är jobbig och moraliserande men jag tror faktiskt inte att man mår bra av för mycket självcentrering. Är man för självcentrerad så ser man allt ur sin egen synvinkel. Så länge man gör det så kan man inte se sina egna fel och det gör att man alltid tänker att man har rätt. Varje gång någon inte håller med en blir det personligt. Det blir som att köra bil med ögonbindel samtidigt som man gnäller på att folk försöker krocka med en. Nu tror jag visserligen att det inte brukar gå så långt med självcentreringen men jag hoppas folk förstår poängen. Skulle nog säga att det var dagens funderingar.
Ha det bäst! /Joel
Förlåtelse
När jag började tänka mer på den kristna tron så var det många saker som gjorde mig förvånad. Mycket var inte som jag först tänkte att det var, vissa saker tyckte jag var helt underbara, andra förstod jag mig inte alls på och tyckte var jättekonstiga. Antar att jag fortfarande inte klurat ut allt men jag ser hopp. En av de sakerna som jag hade svårt för var förlåtelsen.
Om du någon gång varit på en Gudstjänst, andakt, bön eller vad man nu kan tänka sig finns att vara på i kyrkan så har du förmodligen hört om att Jesus förlåter synder. Skulle kunna skriva länge om vad en synd är eller rent utav hur det kommer sig att just Jesus förlåter synder men jag tror jag sparar det tills vidare, okej? Bra! Det jag hade problem med var att varje gång man hörde om förlåtelsen i kyrkan var den fullständigt vilkorslös, det var bara att be om den medans när jag läste igenom nya testamentet så stod det hela tiden att man fick förlåtelse för sina synder om man förlät andra. Hur kunde förlåtelsen och nåden både bara kräva att man bad om den och samtidigt kräva att man skulle göra nått för att få den?
Svaret var faktiskt inte så konstigt. Man kan inte be om förlåtelse ärligt utan att förlåta andra. Det låter kanske konstigt men jag ska försöka förklara. Att be om förlåtelse är inte samma sak som att be om ursäkt. Om man ber om ursäkt så skyller man på att det fanns en anledning till att man gjorde som man gjorde. Att be om förlåtelse är att erkänna helt och fullt att man gjort fel. Nu är det så att om man fullt ut erkänner att man gjort fel och inte ursäktar sig så kan man inte säga till någon annan som gjort fel att "Nej, jag förlåter inte dig. Du hade ännu mindre ingen ursäkt till att göra som du gjorde än vad jag hade". Då har man inte erkännt att man själv ärligt bett om förlåtelse.
Känner att det här får duga för idag, kommer förhoppningsvis att börja uppdatera oftare. Ha det! / Kyrkis
Läser
Bibeln (Både hela och en med bara nya testamentet),
Kan man vara kristen?,
Naiv. Super,
The Wave och
en anteckningsbok
De är de böcker jag går runt med i min jacka. Rekomenderar allihop (kanske inte anteckningsboken). Föreslår att du börjar med Naiv. Super, den är nog lättast. Har läst den tidigare men funderar på att göra det igen, har även läst The Wave. Läste klart den idag. Det är så för mig, ibland börjar jag läsa jättemycket. Sen så är det helt plötsligt som att jag inte ens orkar hålla i en bok, då är det nått annat som gäller. Har som ambition att hinna läsa hela bibeln innan sommarlovet. Känns som att det kommer att gå. Den är faktiskt mer intressant än man tror.
Men nu ska jag sluta låtsas vara allmänbildad och faktiskt göra nått nyttigt, vad nu det kan tänkas vara. Ha det bäst! /Joel "Kyrkis" Nissen
Senapskornet
Var bara tvungen
Dumhets-testet
( ) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
( ) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
( ) du har gått in i en glasdörr
(x) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(x) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig
(x) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
( ) du testade precis om du klarade det
( ) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
(x) ditt hår är/har varit blont
(x) folk har kallat dig långsam
( ) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger (råkat?)
(x) du har nån gång somnat på en lektion
( ) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
( ) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
( ) du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal.
(x) du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre.
(x) du gör detta test när du borde göra nånting viktigt
(x) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(x) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan
( ) du råkar göra sönder väldigt många saker
( ) du har trillat av stolen då den stått helt still
( ) du använder ordet ”eh” väldigt många gånger om dagen
18 eller mindre betyder att du inte är dum.
Min summa: 10
Nu vet ni!
Bön
Men för att svara lite till de som säger att Gud är ett hjärnspöke (H:et i hjärnspöke är ej att glömma, annars blir det fel) och att de "ressultat" som uppnås är fullständigt psykologiska har ni för det första i regel inte prövat. För det andra så skulle det betyda att det gav mer resultat i förhållande till förväntan, eller? Det vill säga att om jag skulle få förbön men inte trodde att det skull hjälpa så skulle det inte hjälpa. Det stämmer inte! Den absolut starkaste gudsupplevelsen jag har haft hade jag med den inledande instälningen "Och nu kommer jag stå här utan att nått händer"... Det stämde inte. Sen har jag kommit med förväntningar i sådan storlek att jag knappt fått in dem i kyrkan utan att kunna avgöra om Gud ens hört mig. Guds svar och ens förväntningar går inte hand i hand. Långt ifrån. Om det vore en mental spärr som man övervann så skulle inte det funka på det sättet.
Då har jag inte ens gått in på fysiska bönesvar. Under. Mycket händer som man inte märker något. Det finns inget spektakulärt med under. Det här riktar jag till de som inte tror på att under sker då man förväntar sig att då hade man lagt märke till det. Man ser i regel inte ett under, det är inget ljussken från himlen, ingen röst som proklamerar från molnen (eller, ja, kan ju inte säga att det inte händer, kan bara sammanfatta det jag varit med om). Det är bara helt plötsligt inte som det var innan man bad. Det är annorlunda. Det är bättre. Eller hur gör du när du hjälper någon? Inleder du med att sjunga din signaturmellodi bara för att visa att du är där? Då hjälper man inte av kärlek, då hjälper man för att man vill ha uppmärksamhet. Gud hjälper av kärlek. Folk förväntar sig att det som är övernaturligt också är spektakulärt. Nog kan det vara så men om det är det man letar efter så missar man så sjukt mucket. Det handlar inte heller om hur man ber. Gud lyssnar inte mer på den som ber högst. Han lyssnar till den som ber till Honom. "Endast av nåd får vi komma." Det finns mer att hämta i de sex orden än i hela min kemibok. Vi kan inte få Gud att lyssna mer för att vi är fromma.
Hoppas ni fick ut något! Lev och må! /Joel
Förtydligande av "Others first"
"Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit." 1 Kor 13:3
"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han älskat oss och sänt sin son till försoningsoffer för våra synder." 1 Joh 4:10
Det jag menar är inte att det inte är någon idé att göra goda gjärningar, det jag menar är att det finns något som är mer grundläggande än "Others first". Kärlek! Allt vi gör ska vara en följd av den kärlek Gud ger oss! Ja, vi ska hjälpa varandra. Ja, "Others first" stämmer. Men utan kärlek är det meningslöst! Jag vill inte ta bort "Others fist", jag vill lägga till resten av bibeln! Jag vill inte få folk att sluta sätta andra först, jag vill att folk ska göra det de gör av kärlek. Prestera inte för prestationens skull, prestera för kärlekens skull! Och kärleken kommer inte från oss, den är given till oss av Gud för att vi ska kunna älska vidare.
Så, nu tror jag att jag gjort mig förståd, annars blir det väl ett nytt förydligande. Nu ska jag äta lunch. Ha det! /Joel
