Förtydligande
Efter noga undersökning så framgick det att allt jag sa i mitt inlägg om "Tolerans, självförtroende & fred" inte var helt solklart att förstå. Tänkte bara köra en kort förtydligande (bli inte lessa nu, fortsatta diskutioner kommer att ske utanför bloggen).
"Det kanske är sant för dig". Det är, vad jag förstod, huvudargumentet. Att det som är sant för mig inte nödvändigtvis är sant för alla andra... Va? Är det bara jag som inte förstår riktigt hur det skulle funka? Hur kan det vara så att om jag tror på Jesus så är det sant för mig att han dog och uppstod för oss alla medan om någon annan tror på Allah så är det sant för honom att Jesus inte dog och uppstod för oss alla? Att säga att sanningen beror på personen är visserligen väldigt politiskt korrekt men det är samtidigt ett sätt att säga att ingen tro är sann då de motsätter sig varandra. Eller hur kan världen både vara skapad av de kristnas Gud och vara ursprungen ut en lotusblomma från Brahmanas navel (Hinduernas skapelseberättelse om jag inte minns fel)? Då är ju inte alla religioner lika sanna, då är de alla lika falska.
Eller ska man likna det med vetenskapen. Naturare som man kan man ju inte undgå att märka hur ofta alla vetenskapliga teorier ändras hit och dit. Tänkte mest ta ett exempel. Runt 400 f.kr så levde en man som hette Demokritos i Grekland (nuvarande Turkiet). Det som är speciellt med den här snubben är att han är den första som man vet kom på tanken med atomen, att det skulle finnas en minsta beståndsdel i naturen. Det var ju självklart ingen som tog honom på allvar. På den tiden trode man att allt var uppbygt av de fyra elementen. Först på 1800-talet så började man kunna bevisa atomrnas existens. Så vad vill jag ha sagt med detta? Grekerna vet bäst? Nä, det jag menar är att hur många idag tror att det var så att för de på Demokritos tid så var allting uppbygt av de fyra elementen? Var det "sant för dem"? Nä, självklart var det ju uppbygt av atomer hela tiden. Förstår ni var jag vill komma? Det funkar inte så att om jag vill att min tro ska vara sann så är den det. Oavsett hur mycket jag skulle vilja att världen skulle vara uppbygd av de fyra elementen så skulle inte mycket hända.
Jag har redan sagt vad jag är övertygad om. Jag kan inte bevisa något, det vet jag men det hindrar inte Gud från att finnas. Eller är det så att människans förstånd är det absolut största universum har att erbjuda? Att det som inte människan kan lista ut med sitt förstånd inte kan finnas. Vilken del av ateismen pekar egentligen mot det? Glöm inte bort att ateismen egentligen inte är en frånvaro av tro, det är i högsta grad en tro. En tro att inget mer finns än vad människan kan veta. Jag vet inte hur det är med dig men jag vet i alla fall att det är en tro jag är aldeles för trosvag för att kunna följa. Jag har sett aldeles för mycket att kunna tro att inget mer finns.
Jag hoppas jag gjort mig förtåd. Ha det bäst! /Den hattkristne
"Det kanske är sant för dig". Det är, vad jag förstod, huvudargumentet. Att det som är sant för mig inte nödvändigtvis är sant för alla andra... Va? Är det bara jag som inte förstår riktigt hur det skulle funka? Hur kan det vara så att om jag tror på Jesus så är det sant för mig att han dog och uppstod för oss alla medan om någon annan tror på Allah så är det sant för honom att Jesus inte dog och uppstod för oss alla? Att säga att sanningen beror på personen är visserligen väldigt politiskt korrekt men det är samtidigt ett sätt att säga att ingen tro är sann då de motsätter sig varandra. Eller hur kan världen både vara skapad av de kristnas Gud och vara ursprungen ut en lotusblomma från Brahmanas navel (Hinduernas skapelseberättelse om jag inte minns fel)? Då är ju inte alla religioner lika sanna, då är de alla lika falska.
Eller ska man likna det med vetenskapen. Naturare som man kan man ju inte undgå att märka hur ofta alla vetenskapliga teorier ändras hit och dit. Tänkte mest ta ett exempel. Runt 400 f.kr så levde en man som hette Demokritos i Grekland (nuvarande Turkiet). Det som är speciellt med den här snubben är att han är den första som man vet kom på tanken med atomen, att det skulle finnas en minsta beståndsdel i naturen. Det var ju självklart ingen som tog honom på allvar. På den tiden trode man att allt var uppbygt av de fyra elementen. Först på 1800-talet så började man kunna bevisa atomrnas existens. Så vad vill jag ha sagt med detta? Grekerna vet bäst? Nä, det jag menar är att hur många idag tror att det var så att för de på Demokritos tid så var allting uppbygt av de fyra elementen? Var det "sant för dem"? Nä, självklart var det ju uppbygt av atomer hela tiden. Förstår ni var jag vill komma? Det funkar inte så att om jag vill att min tro ska vara sann så är den det. Oavsett hur mycket jag skulle vilja att världen skulle vara uppbygd av de fyra elementen så skulle inte mycket hända.
Jag har redan sagt vad jag är övertygad om. Jag kan inte bevisa något, det vet jag men det hindrar inte Gud från att finnas. Eller är det så att människans förstånd är det absolut största universum har att erbjuda? Att det som inte människan kan lista ut med sitt förstånd inte kan finnas. Vilken del av ateismen pekar egentligen mot det? Glöm inte bort att ateismen egentligen inte är en frånvaro av tro, det är i högsta grad en tro. En tro att inget mer finns än vad människan kan veta. Jag vet inte hur det är med dig men jag vet i alla fall att det är en tro jag är aldeles för trosvag för att kunna följa. Jag har sett aldeles för mycket att kunna tro att inget mer finns.
Jag hoppas jag gjort mig förtåd. Ha det bäst! /Den hattkristne
Kommentarer
Postat av: Ew
haha gulligt, "ett kort förtydligande" :D
Trackback
