Film
Plötsligt slår det mig
Nu tänker han ägna ett inlägg åt att skriva om kärlek... So? Vad är det som är så speciellt med att vara kär? Har inte alla varit det nån gång?
Måste börja med att säga att den kärlek som jag skriver om har väldigt lite, ja faktiskt, inget alls med sex eller nått sånt att göra. Det är inte en känsla, det skulle vara fel sätt att beskriva den. Nä, det jag skriver om är snarare den kärlek som får en att hjälpa gamla tanter över gatan, inte för att man själv vinner på det utan för att dom behöver det. Det handlar inte om vad man kan få utan vad man kan ge. Det har som sagt ingenting att göra med att vara kär på något sätt!
I Bibeln (Asbra bok!) så skriver Paulus ett par ord som beskriver kärleken, tänkte att jag skulle citera lite:
"Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den." 1 Kor 13:4-7
Vad du tänker efter att ha läst det här kan jag verken veta eller bestämma över. Jag ville mest säga vad jag menar när jag säger kärlek. Inte att jag flummar med nån känsla utan att jag vill hjälpa till. Inte för min skull, för er. (Nu är jag inte perfekt i det här ämnet häller, få inga dumma idéer)
Det var nog allt, ha det bäst! /Kyrk-Brorsan
Julshowen
Som ni kanske gissat syftar jag på julshowen, det gick värkligen galet bra! Jag kan knappt beskriva det, är det någon som filmat så måste ni skicka videon till mig, vi fick bara med den andra och kvaliten går att diskutera.
För att förklara hur bra det gick så fick vi ut 80 biblar direkt efter julshowen, och då hann vi inte ens försöka ge åt nära hälften. Känns bra nu! Hoppas du såg oss.
Men nu ska jag sluta snacka, ha det bäst! /K-B
Lifehouse
Tänkte mest upplysa er om det, hoppas du kommer! Det kommer bli asbra!
Anars tror jag inte det var så mycket, Crosschill på lördag, kom om du har lust.
Kom på Julshowen! /K-B
Dags att ta tag i det här nu
Funderar lite om det inte är så att jag borde skaffa lite mer allvar här igen, åtmindstånde skära ner på alla internskämt. Nästa inlägg jag ska skriva kommer vara allvarligt i allra högsta grad, jag hoppas ni förstår vad jag menar med mina inlägg. Att jag faktiskt vill förmedla något, vad som pågår i erat huvud är dock inte upp till mig (tur för det) det är upp till er, jag kan aldrig komma med något dramatiskt om inte nån av er faktiskt vill ta till er det dramatiska.
Det kommer alltid att finnas frågor att fundera över. Har livet en mening? Vad händer efter döden? Ja rent ut av, finns det några svar? Jag tror att det gör det, inte för att jag vill att det ska finnas utan för att jag ärligt tror det. Men vad spelar det egentligen för roll med alla dessa frågor? Varför skulle någon bry sig? Varför inte bara leva när man vet att man har chansen? Ja, varför inte?
Jag kan ge er mitt svar på den sista frågan, för att jag helt enkelt vill göra världen ljusare, jag vill inte att världen ska bli som den så lätt kan målas upp, mörk, kall och ond. Jag tror att det finns gott. Om alla tänker efter så tror jag faktiskt att samtliga kommer till slutsatsen att det är himmla mycket bättre med folk som faktiskt är empatiska och bryr sig. Jag skulle säga att jag ser upp till de som kan bry sig om sin medmänniska, kristna som okristna. Därför bestämde jag mig att faktiskt vara någon som jag kunde se upp till, någon som bryr sig.
Det här var innan jag blev kristen på de sättet som jag är nu. Nu är det inte det som driver mig, det tidigare var ett krav på mig själv. Nu drivs jag mer av Gud, av tron att det finns en kärlek större än vad jag någonsin skulle förmå själv. Om X antal år så kommer jag ändå vara död och begraven, vad spelar det då för roll hur kul jag när jag gick tvåan på gymnasiet? Men när det händer så kommer världen att fortsätta finnas där. Om jag istället kan leva ett liv som påverkar världen så kommer det att finnas där. Om jag kan vara delaktig i något sånt så väljer jag det. Det handlar inte om hur mycket bättre mitt liv blev av att jag började tro på allvar eller att jag skulle kunna sova gott om natten, det handlar om hur mycket jag kan hjälpa andras liv att bli bättre. Det jag menar är inte att man ska förneka sig allt kul som finns, snarare att man ska se saker ur ett större perspektiv.
Nu får ni inte helgonförklara mig, jag är inte så bra som jag kan få det att låta här. Verkligen. Nu får ni inte heller tro nått dumt som "men han erkänner det i alla fall". Jag är inte så bra som jag gärna låter! Det handlar inte inte om hur god man verkar, det handlar om hur god man är och jag är inte så god som jag verkar!
Vet inte vad jag får dig att tänka när jag skriver det här men jag hoppas att det hjälper. Ni får gärna komma med egna tankar!
Guds välsignelse till er alla /K-B
Livet är bra gott!
Jag sitter här med det sötsliskiga jag hittar efter mina förräldrars inflyttningsfest, jag sov under hela grejen. Jag vet att jag kommer att må lite halvskumt efter all denna socker men jag kommer ändå att äta den.
Hade Cross-Hope igår, underbart möte! Det var vittnesbörd för stora och små, härligt. Efter det så chillade vi hela natten, hade diskutioner om diverse saker (Kl 03.00 sägs inte mycket vettigt), bland annat diskuterade vi om häckar (med häckar). Kan även till den tilltalade erkänna mig skyldig. Om personen i fråga verkligen gick och funderade över det. Men nu borde jag skära ner på intärnskämmten, det är en dålig vana.
Det var i alla fall ett kul Cross, mot slutet fick vi dessutom besök. Välfärdande från Kallkällan gästade oss. Spännande! Visade sig faktiskt vara ganska bekanta figurer, Tunlind, Elias, Tompa och Amadeus. Det blev ännu roligare när dom fick veta att micken som dom lekte med hördes i precis hela kyrkan och att det fanns fler där än vi som var vakna (förlåt än en gång till Karin och GT som vi på något sätt lyckats väcka på morgonen, hur nu det gick till...).
Men nu inser jag att jag tappat så mycket som tråden, allvaret och även förståndet (spännande?). Kan även ta och meddela att jag, här i källarn, kommit fram till det logiska svaret. Livet är underbart! Skulle kunna vara musiken som får mig att dra förhastade slutsatser men det skulle också kunna vara helt sant. Tror faktiskt på det senare, borde dock försöka fixa dygnsrytmen. Ska spela sliskare (vet inte om det är ett ord) klockan 11.00.Sen ska jag förbi Mickans luciasim.
Men nu byter vi hastigt ämne!
Imorn kommer Helena hem. Det ska bli kul, undrar du så är Helena min Storasyster. Har även en storebror vid namn Jakob, hoppas den informationen gjorde dig lycklig. Men nu är det nog dags att avrunda, kan ge er ett bra citat att fundera på. Det är riktigt bra!
Den här världens problem är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. - Martin Luther King.
Visst är det bra! Men nu ska jag gå och skaffa mig en dröm. Nån som förstod skämtet? Ska i alla fall gå och lägga mig.
Hoppas ni trivs! /K-B
P.S Drömskämt handlade om Martin Luther Kings mest kända tal, "I have a dream", nu vet du.
SPAM!
Just det, jag tänkte SPAMa er ett litet tag, kännde nämligen att stämningen blivit lite för allvarlig här på bloggen. Eller?
Hur som hälst så har jag inget egentligt vettigt att säga här så om du mest vill läsa nått seriöst föreslår jag att du blädrar upp, ned åt sidan eller åt nått annat håll du finner bra (in och ut?) . Så, nu ska vi se, vad kan man skriva om? Jag kan, medans jag funderar, påpeka hur otrolig snygg min nya bakgrund är. Ogge lärde mig hur man infogar bilder igår. Det var bra.
Nu har jag vunnit lite mer tid men har fortfarande ingen aning om vad jag ska skriva, jag pratar lite om en sak som jag gjorde på min kemi så länge, hade böckerna hemma så jag satt och lekte med ett papper som jag snodde av Öhman, skrev lite saker på det sen stoppade jag det i nåns skåp på sjuan, hoppas han/hon blev glad, tror jag hade blivit det.
Kommer nog aldrig få reda på det. Men det gör inte så mycket, det var trots allt inte meningen med det. Men nu börjar det låta allvarligt. Det här var svårare än vad jag trodde, det är vid sånna här tillfällen man skulle behöva en Mimmi som sitter i trappen och biter sig i tummen igen... Jag kan berätta om att P-Mickan ska fixa en julklapp åt mig, detta gör mig orolig. Hon påstår att det inte är nått farligt men jag tror inte på henne, erfarenhet talar emot. Jag har för tillfället ingen aning om vad det är men jag mistänker att det har med kärleksbutiken att göra. Det känns rimligt med tanke på att det är P-Mickan. Jag tror det var det jag hade att SPAMa om. Nedan följer lite information som får uppväga för bristen av annat
Imorn är det fredag, då blir det Cross-Hopes luciavaka. Den kommer bli asbra, alla är välkomna (börjar runt 20.00 och vi kommer hålla till i andreaskyrkan på Björx). Sen ska vi kanske spela upp lifehouse-dramat på söndag i pingstkyrkan. Kommer även det bli grymt bra så kom gärna dit. Annars så kan ni ju alltid komma på skolans julshow onsdag 17/12 då vi ska spela upp det i lärkans aula.
Det var vad jag hade att förmedla åt er, ha det bäst! /K-B
Kravmärkt?
Hon (tänker inte säga vem) menade dock att det inte hade nått med Gud att göra, att man egentligen lyckats övervinna en slags mental spärr så att man helt enkelt känner sig friare och gladare. Hon menade även att man kunde göra det här utan "hjälp av Gud" bara man kunde lita på sig själv och vara trygg i den man är. Vill denna person att jag ska fylla i eller ändra nått mer här får hon säga det till mig.
Måste börja med att säga att jag förstår att om man är en glad kristen så är det inte ett bevis på att Gud finns och att Jesus uppstod och allt det. Det påstår jag inte men en sak vet jag, och det är att jag känner igen tänkandet som den här kompisen beskriver, det var ungefär det tänkandet som jag dumpade för att välja det kristna tänkandet. Skildnaden med dessa två tänkanden är flera men jag tänkte skriva mest om en. Kraven.
Att lita på sig själv kan visserligen ta en långt men det kräver dock att man klarar sig själv och lever upp till de krav man ställer, det kan vara att skriva bra på prov, att vinna ens matcher eller precis vad som helst, alla är vi olika. Lyckas man inte blir man besviken. Jag kan vara helt ute och cykla men det här är i alla fall hur jag ser på det. Det behöver inte vara så att du tänker på det här sättet. Det behöver inte heller vara så att kraven är så starka men dom finns.
Guds kärlek å andra sidan är helt kravlös, faktum är att det grekiska ord för kärlek som används i nya testamentet betyder "Kärlek som inte kräver någonting tillbaka, vilkorslös kärlek". Man behöver inga krav på sig själv, man vet att man duger som man är när man är kristen. Det är därför jag kallar det för den "kristna befrielsen". Man är helt enkelt fri från allt vad krav heter, att man dock kan glömma det är en sak, men tänker man till så vet man innerst inne att ens misslyckande inte spelar nån roll.
Bara en tanke, hoppas det gav nått /K-B
Så vad gör man
Sitter och funderar, har den där äckliga kännslan som värkligen inte säger något, den bara finns där. Brukar få den, den gör mig lite illa till mods, känns som att jag inte riktigt vet var jag ska. Har även en tendens att göra mig ovanligt allvarlig, något som visserligen i sig kan vara possitivt.
Men hur som helst så drivs mina tankar lite av frågan "... och nu då?", jag känner mig rastlös och jag anntar att det är lika bra att blogga om det. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken, jag anntar att det här är ett sånt där tillfälle som man kan passa på och vara lite kristen och fråga Gud om lite hjälp. Det hjälper mer än man tror. Pröva om du tvivlar.
Men men, nu så är det dags att jag tar mig bort från datorn, det är svinkallt här nere i källarn. /K-B
P.S Måste medge att det kan vara kul att diskutera med Sofia.
Om P-Mickan
Nu är det så att jag känner att folk borde veta lite mer om P-Mickan som gick i min klass under ettan på gymnasiet.
Jag kan börja med att sägat att hennes blogg finns som länk till höger, det är bara att hugga in. Men nu ska ni få höra saningen om henne, om Porr-Mickan.
Mickan är en sån typ som inte riktigt ser saker som alla andra, hon är... Speciell. Hon ger till exempel bord handklovar till folk i födelsedagspresent. Troligtvis hjälper hon dem att förstå vad dom ska användas till också. På hennes blogg står det att hon inte har nått motto men jag vet att hon dagligen lever efter uttrycket "Onanist, javisst"! Hon har även en tendens att skratta åt lite mer än vanligt folk, jag tror att innerst inne går hon på nått. Säkert viagra.
Har du nån gång träffat Mickan så förstår du nog vad jag menar, annars är det här nog ett ganska skumt inlägg. Det är nog ett ganska skumt inlägg ändå.
Men nu ska ni få vara ifred. /K-B
Ett seriöst inlägg? Jo, faktiskt
Jag har varit ganska aktiv på den här bloggen, troligtvis så kommer jag inte skriva två inlägg om dagen för evigt men nu är det hög tid att jag skriver nått som bloggen var menad att innehålla.
Jag satt och läste en blogg (KyrkansBarnTimmar) som handlar om en tjej som vuxit upp i en kyrka där vissa medlemmar har gått en aning för långt. Läs den gärna, det är viktigt att förstå när det går fel, det gäller inte bara kyrkor. Måste säga att den fick mig till en lite allvarligare stämning, kyrkfolket som läser detta kan intyga att det kan ta ett tag innan jag blir allvarlig. Därför tänkte jag skriva lite om varför jag tror som jag gör. Många tror jag inte har så stor koll på vad det egentligen innebär att vara kristen, man går i kyrkan, man läser bibeln, man rabblar bordsböner. Det är vad jag tror många ser som kristet, men det är viktigt att man ser längre än som om man vill förstå. Som jag sa till en i min klass "Gud är större än du anar", det är lite det här jag menar. Att allt inte bara är en fasad utan att det även finns nått som man inte upptäcker när man tittar snabbt.
Jag är född och uppvuxen i en kristen familj, jag har alltid haft min tro nånstans. Det är dock viktigt att man förstår att även om man inte kan mäta hur kristen man är så kan man ha sina toppar och dalar. Jag skulle klassa min uppväxt lite som en dal, nu menar jag inte att jag var olycklig hela min uppväxt, jag var ett normalt barn. Jag pratar ur ett perspektiv som handlar om hur nära Gud man är. Tro inte att ett kristet liv är ett liv som gömmer sig från allt ont. Jag har ofta tagit skit för att jag tror som jag gör, kommer troligtvis få mer men det är det värt. Jag hade aldrig trott att jag kunde hamna där jag är idag när jag var liten, Gud var ju vad dom vuxna höll på med, det rörde inte mig. Min tro som barn var på många sätt död.
Haha, vad konstigt det känns att skriva om "när jag var barn", det roliga är att jag syftar på mig själv tills in på ettan på gymnasiet. Jag kan ärligt säga att jag inte är samma person som jag var innan jag började gymnasiet, det har dock inte så mycket att göra med själva skolan. Nä, förändringen skedde utanför, jag tänker inte göra nån "före, efter"-lista, haka inte upp er på vad som händer i mitt liv, jag är inte speciell i någon sådan mening. Jag råkar bara av händelse känna någon som är det. Det är han som jag vill framhäva här, det är han jag tror på. Det är Jesus. Men en sak kan jag säga, en sak som fick mig att ta min tro på ett större allvar.
Jag tränar som tidigare nämnt gymnastik, det är kul. Folket där är trevligt. Men tillbaks till ämnet, en träning så råkar jag, klantig som jag är, göra ett "felsteg" och stuka foten. Det här var ett tag in i ettan på gymnasiet och jag hade nyligt börjat hänga med skolgruppen Ny Generation. Jag går runt och väntar på att foten ska tillfriskna, den läker och till slut så börjar jag även träna lite igen. Har forfarande ont så jag tar det ganska lugnt. Men så får jag reda på att NG ska hålla en gudstjänst i missionskyrkan här i Lule.
Jag kommer, jag är med i ett drama vill jag minnas (Kan blanda ihop det, men om det var så så spelade jag Jesus, Woho!) men efter Gudtjänsten så går en av medlemmarna i NG upp och tar micken och bjuder in folk till förbön, det vill säga, erbjuder att folk kan be för nått som du vill att de ska be för och ger som exempel att man kan få skador bedda för. Jag vet inte riktigt om jag trodde att det skulle funka när jag gick fram. Men det gjorde det, jag satte mig ner och folk la händerna på mig och ber att min skada ska förvinna. Det är väldigt svårt att beskriva hur det känns att ställa sig upp och upptäcka att det inte är som det var, att försöka förstå vad som hänt. Men det gjorde det. Tror du mig inte så förstår jag dig, jag berättade aldrig det här för någon bland gymnasterna, till viss del ångrar mig, till viss del antar jag att jag försöker gottgöra det nu. Jag tror inte de märkte nått då jag redan börjat träna lite. Kan i alla fall ta och säga att jag tror på det jag skriver, även om du inte gör det.
Jag hoppas ni tar det här allvarligt, för jag är i allra högsta grad allvarlig. Jag hoppas även att ni får ut något av att läsa det här. Jag vill gärna tro att jag gör det för er skull
Men nu ska jag sluta skriva för tillfället, ha det bäst! / K-B
Så, då var man en dag äldre
Nu har man alltså levt ännu en dag här på jorden, läste klart Dr Jekyll & Mr Hyde. Den var oväntat bra faktiskt, sen skrev jag en analys på den och skickade in den till min svenskalärare.
Annars har det varit en ganska tråkig dag, hittade Nattis skor. Mitt hus har en tendens att äta upp Nattis saker när hon är här, det är lite läskigt men nu hittade jag skorna innan det han smälta maten. Måste bara hålla dom vid liv till på fredag då vi har nästa Cross. Jag har för övrigt varit in på Mickans blogg, klagade lite på henne för att den inte handlade om mig. Vi får se om hon bättrar sig. Nu när jag tänker lite mer så har dagen ändå varit helt okej, lite för lugn bara.
Så nu sitter jag här och funderar hur man egentligen designar en sån här sak. Inte nog med att ungen ska ha mat, den måste ha kläder också. Men det ska nog gå bra, Ogge skulle hjälpa mig.
Lyssnar för övrigt på Lifehouse, bra band. Kristet, även om det är lite smådiskret ibland så märks budskapet om man anstränger sig ordentligt. Jag har en tendens att lyssna på mest kristen musik, den är helt klart underskattad, det finns alltid nån slags pepp i låtarna, man inte behöver tro på Gud för att känna det.
Funderar lite på vad jag ska göra imorn, är ledig så det blir nog ett par timmar över. Får se vad som händer.
Men nu får ni ha det så bra!
/Er allas K-B
Så nu har jag börjat blogga.
Jo, det var ju så. Även K-B startar en blogg, känner mig måttligt steriotyp. Aja, inget fel med att följa med strömmen så länge strömmen går rätt.
För er som inte gissat det så kommer denna blogg till stor del att handla om vad jag tror på och vad som händer i min vardag. Kommer nog att blanda så där mysigt.
Så vad tror jag på och vad är min vardag?
Jag är kristen, kan man kanske gissa av namnet. Det är en väldigt stor del av mitt liv, jag förklarar på vägen antar jag.
Sen så har vi min vardag, jag är 17 år, går tvåan på idrottsgymnasiet i Luleå där jag tränar gymnastik. På min fritid så tränar jag och är med kompisar. Spenderar även mycket tid i en ungdomsförsamling som jag försöker hjälpa till i så gott jag kan, den heter Cross-Hope. Är också aktiv i gymnasiets kristna skolgrupp, Ny Generation (NG).
Detta är nog troligtvis det tråkigaste inlägg jag kommer att skriva. Hoppas jag. Ni får stå ut, trots allt så händer det nått intressant varje dag så fort man börjar leva dem så snart skriver jag nått kul förhoppningsvis.
Men nu tycker jag att ni har slösat aldeles för mycket tid på att läsa en blogg som ändå aldrig blir klar. Gå och lägg er istället. Det tänker i alla fall jag göra!
God natt! / Kyrkis
P.S Idag är det för övrigt Finlands nationaldag, fira ordentligt!
Blogg? Vad är det för skit!
Kan vara så att ni undrar vad jag gör med en blogg, det gör jag med. Jag var helt enkelt hos Ogge och var allmänt stört, så långt är allting i sin ordning, men helt plötsligt så hjälpte Ogge mig att starta en blogg. Känns som att jag just fått en unge hemskickad via posten. Men det är väll lika bra att mata lillaset!
Just nu sitter jag här med Mimmi som sitter i trappen upp från källarn, tror hon undrar vad jag skriver, hihi. Hon sitter för övrigt och undrar hur det skulle kännas att få spikar genom händerna. Nu biter hon sig i tummen
- Det gör ont, konstaterar hon och kommer fram till att hon borde sluta.
Det var vad jag hade att säga för idag, kommer nog snart med ett nytt inlägg, ha det bäst!
P.S Jesus ser dig!
