KyrkBiffen

Funderar lite om det inte är så att jag borde skaffa lite mer allvar här igen, åtmindstånde skära ner på alla internskämt. Nästa inlägg jag ska skriva kommer vara allvarligt i allra högsta grad, jag hoppas ni förstår vad jag menar med mina inlägg. Att jag faktiskt vill förmedla något, vad som pågår i erat huvud är dock inte upp till mig (tur för det) det är upp till er, jag kan aldrig komma med något dramatiskt om inte nån av er faktiskt vill ta till er det dramatiska.

Det kommer alltid att finnas frågor att fundera över. Har livet en mening? Vad händer efter döden? Ja rent ut av, finns det några svar? Jag tror att det gör det, inte för att jag vill att det ska finnas utan för att jag ärligt tror det. Men vad spelar det egentligen för roll med alla dessa frågor? Varför skulle någon bry sig? Varför inte bara leva när man vet att man har chansen? Ja, varför inte?

Jag kan ge er mitt svar på den sista frågan, för att jag helt enkelt vill göra världen ljusare, jag vill inte att världen ska bli som den så lätt kan målas upp, mörk, kall och ond. Jag tror att det finns gott. Om alla tänker efter så tror jag faktiskt att samtliga kommer till slutsatsen att det är himmla mycket bättre med folk som faktiskt är empatiska och bryr sig. Jag skulle säga att jag ser upp till de som kan bry sig om sin medmänniska, kristna som okristna. Därför bestämde jag mig att faktiskt vara någon som jag kunde se upp till, någon som bryr sig.

Det här var innan jag blev kristen på de sättet som jag är nu. Nu är det inte det som driver mig, det tidigare var ett krav på mig själv. Nu drivs jag mer av Gud, av tron att det finns en kärlek större än vad jag någonsin skulle förmå själv. Om X antal år så kommer jag ändå vara död och begraven, vad spelar det då för roll hur kul jag när jag gick tvåan på gymnasiet? Men när det händer så kommer världen att fortsätta finnas där. Om jag istället kan leva ett liv som påverkar världen så kommer det att finnas där. Om jag kan vara delaktig i något sånt så väljer jag det. Det handlar inte om hur mycket bättre mitt liv blev av att jag började tro på allvar eller att jag skulle kunna sova gott om natten, det handlar om hur mycket jag kan hjälpa andras liv att bli bättre. Det jag menar är inte att man ska förneka sig allt kul som finns, snarare att man ska se saker ur ett större perspektiv.

Nu får ni inte helgonförklara mig, jag är inte så bra som jag kan få det att låta här. Verkligen. Nu får ni inte heller tro nått dumt som "men han erkänner det i alla fall". Jag är inte så bra som jag gärna låter! Det handlar inte inte om hur god man verkar, det handlar om hur god man är och jag är inte så god som jag verkar!

Vet inte vad jag får dig att tänka när jag skriver det här men jag hoppas att det hjälper. Ni får gärna komma med egna tankar!

Guds välsignelse till er alla /K-B