KyrkBiffen

Förlåt till er som väntade er ett seriöst inlägg men jag hittade ett dumhetstest på Nattis bilddagbok, kände mig tvungen att bevisa min ointelligens. Nu ska vi se...

Dumhets-testet

( ) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du har pratat
( ) tuggummi har trillat ur munnen på dig när du INTE har pratat
( ) du har gått in i en glasdörr
(x) du har hoppat ur ett fordon som rör sig
(x) du har tänkt på nåt roligt så du har börjat skratta, och därmed fått folk att titta konstigt på dig
(x) du har sprungit in i ett träd
( ) det är möjligt för dig att slicka dig på armbågen.
( ) du testade precis om du klarade det
( ) du har trampat på ditt skosnöre och snubblat/trillat
(x) ditt hår är/har varit blont
(x) folk har kallat dig långsam
( ) du har råkat tända eld på nån sak ett flertal gånger (råkat?)
(x) du har nån gång somnat på en lektion
( ) du kan ibland berätta om nånting och sen plötsligt glömma bort vad det var du pratade om.
( ) folk skakar ofta på huvudet och går iväg från dig
( ) du använder dina fingrar när du ska räkan enkla mattetal.
(x) du har ätit en insekt utan tvång när du var liten/mindre.
(x) du gör detta test när du borde göra nånting viktigt
(x) du har satt på dig dina kläder bakochfram eller utochin utan att ens märka
(x) du har letat överallt efter nåt som du hade i handen eller i fickan
( ) du råkar göra sönder väldigt många saker
( ) du har trillat av stolen då den stått helt still
( ) du använder ordet ”eh” väldigt många gånger om dagen

18 eller mindre betyder att du inte är dum.

Min summa: 10

Nu vet ni!

Jag vet absolut ingenting mer befriande än att be. Jag är fullständigt allvarlig, det finns inget som möjligt kan jämföras med att be. Jag har lärt mig mer vettigt genom att bara sitta stilla och be än vad jag gjort under hela min skoltid (Det betyder inte att skolan är dålig, det betyder att bönen är bättre). Här kommer det förmodligen motargument om att det är ens egna mentalitet som producerar den innsikt som bönen ger. Och den ger i överflöd. Finns verkligen inget neggativt med att be. Om man får ett tydligt bönesvar, för det är inte varje gång man känner svaret, så är det värt tusen och åter tusen försök. Om man inte känner nått svar svar så kan man fortfarande lite på att Gud hört en. Det är Gud som avgör hur han svarar inte vi. Dessutom har man inte direkt förlorat något.

Men för att svara lite till de som säger att Gud är ett hjärnspöke (H:et i hjärnspöke är ej att glömma, annars blir det fel) och att de "ressultat" som uppnås är fullständigt psykologiska har ni för det första i regel inte prövat. För det andra så skulle det betyda att det gav mer resultat i förhållande till förväntan, eller? Det vill säga att om jag skulle få förbön men inte trodde att det skull hjälpa så skulle det inte hjälpa. Det stämmer inte! Den absolut starkaste gudsupplevelsen jag har haft hade jag med den inledande instälningen "Och nu kommer jag stå här utan att nått händer"... Det stämde inte. Sen har jag kommit med förväntningar i sådan storlek att jag knappt fått in dem i kyrkan utan att kunna avgöra om Gud ens hört mig. Guds svar och ens förväntningar går inte hand i hand. Långt ifrån. Om det vore en mental spärr som man övervann så skulle inte det funka på det sättet.

Då har jag inte ens gått in på fysiska bönesvar. Under. Mycket händer som man inte märker något. Det finns inget spektakulärt med under. Det här riktar jag till de som inte tror på att under sker då man förväntar sig att då hade man lagt märke till det. Man ser i regel inte ett under, det är inget ljussken från himlen, ingen röst som proklamerar från molnen (eller, ja, kan ju inte säga att det inte händer, kan bara sammanfatta det jag varit med om). Det är bara helt plötsligt inte som det var innan man bad. Det är annorlunda. Det är bättre. Eller hur gör du när du hjälper någon? Inleder du med att sjunga din signaturmellodi bara för att visa att du är där? Då hjälper man inte av kärlek, då hjälper man för att man vill ha uppmärksamhet. Gud hjälper av kärlek. Folk förväntar sig att det som är övernaturligt också är spektakulärt. Nog kan det vara så men om det är det man letar efter så missar man så sjukt mucket. Det handlar inte heller om hur man ber. Gud lyssnar inte mer på den som ber högst. Han lyssnar till den som ber till Honom. "Endast av nåd får vi komma." Det finns mer att hämta i de sex orden än i hela min kemibok. Vi kan inte få Gud att lyssna mer för att vi är fromma.

Hoppas ni fick ut något! Lev och må! /Joel

Jo, jag kör ett förtydligande här med. Kan börja med att säga att jag inte tycker att "others fist" på något sätt är dåligt. Det är ju en av huvuddelarna i kristendomen! "Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta, det har ni också gjort för mig" - Matt 25. Att sätta Jesus först betyder som sagt ofta att man sätter andra först. Det är inte det som är problemet. Det jag vänder mig emot är hur det lätt kan börja handla om hur mycket man kan prestera. Citatdags!

"Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit." 1 Kor 13:3

"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han älskat oss och sänt sin son till försoningsoffer för våra synder." 1 Joh 4:10

Det jag menar är inte att det inte är någon idé att göra goda gjärningar, det jag menar är att det finns något som är mer grundläggande än "Others first". Kärlek! Allt vi gör ska vara en följd av den kärlek Gud ger oss! Ja, vi ska hjälpa varandra. Ja, "Others first" stämmer. Men utan kärlek är det meningslöst! Jag vill inte ta bort "Others fist", jag vill lägga till resten av bibeln! Jag vill inte få folk att sluta sätta andra först, jag vill att folk ska göra det de gör av kärlek. Prestera inte för prestationens skull, prestera för kärlekens skull! Och kärleken kommer inte från oss, den är given till oss av Gud för att vi ska kunna älska vidare.

Så, nu tror jag att jag gjort mig förståd, annars blir det väl ett nytt förydligande. Nu ska jag äta lunch. Ha det! /Joel

Nu så. Dags för del 2 tycker jag. Då förra handlade om hur tollerans påverkar tron så är det kanske inte så oväntat att det här handlar om självförtroende. En bra förmåga i sig, självklart är det en bra förmåga. Man måste ju kunna lita på sig själv. Gud älskar ju dig, varför ska inte du göra detsamma? Det finns dock vissa gränser som självförtroendet bör hålla sig innom, man äger inte hela världen bara för att man tror det. Man måste inte äga hela världen.

Det jag mest vill vända mig emot är när tilltron på den mänskliga förmågan blir så stor att man tror att man är det absolut högst uppsatta i världen. Att man kan bestiga vilken näringskedja som helst. Att det mänskliga förståndet är det mest kompletta som finns i universum. Jag tror att det är dags att sätta ned båda fötterna på jorden vid det laget.

Om någon skulle be mig rita en tvådimentionell figur så är jag ganska säker på att det skulle gå bra. Skulle någon be mig att istället rita en tredimentionell figur så tror jag fortfarande att det skulle funka. Men om någon skulle be mig rita en fyrdimentionell figur så skulle jag få problem. Jag kan omöjligt veta hur en fyrdimentionell figur skulle se ut. Det finns saker vi inte kan förstå eller föreställa oss. Det är helt enkelt så att vi är begränsade. Kan man då verkligen säga att det människan inte kan mäta, se eller känna, inte finns? Jag tycker att det är en ganska obefogad slutsats. Eller vad säger du? Kan det vara så att vi inte kan bevisa allt, att det finns saker som är utanför våran räckvidd?

Jag tycker att för mycket tyder på motsatsen, om vi skulle vara högst på näringskedjan så förstår jag bland annat inte varför vi skulle ha så svårt att acceptera det. Människan har i alla tider sökt efter en Gud, ett beteende som jag ser som något mer än en överlevnadsinstinkt. Nog skulle vi rent tekniskt överleva utan att söka Gud, kan det inte vara så att människan faktiskt från början var menad att ha ett liv med Gud?

Eller är det så att Gud inte finns för att vi inte kan mäta Honom? Rent tekniskt finns det inget som gör det mer vetenskapligt att inte tro på en Gud än att tro på en Gud. Ingen har bevis för sin sak. Vetenskapen i sig har inget med religion att göra. Finns Gud så skapade han allt som är skapat, då är han utanför det som vi hoppas vi kan mäta. Utanför det som är skapat och hur skulle vi då kunna mäta det som är oberoende av vetenskapen? Problemet här tror jag inte ligger i om Gud är rimlig eller inte. Jag tror att många avfärdar Gud som ett önsketänkande. Att religiösa är folk som vill ha ett efterliv och därför "uppfinner" det. Att det hela handlar om att människan vill ha en trygghet som hon inte skulle ha annars. Att de som tror egentligen är de som själva skulle ha sjukt dåligt självförtroende.

Jag har faktiskt övervägt om så vore fallet, problem kvarstår dock i alla de under, alla profetsior och allt annat jag sett, hört och upplevt. Sen finns det även en del andra problem som kvarstår. Bland annat så måste ju de som grundade den, om man utgår från att det vore så, lögnen vara medvetna om att det var en lögn. Jesu lärjungar måste ha kännt till att det som de predikade, att Jesus var Guds son, inte var sant. Ändå så trotsade de förföljelse, misshandel och avrättning för att predika det. Ser inte riktigt vad de skulle vinna på det. Nä, nog är jag övertygad om att de var säkra på det som de predikade. Det är ju inte som att de heller hjälpte så mycket med tanke på att det som de erbjöd folk var ett liv som var lika hemskt som deras. Om inte det som de predikade var sant. För om det var det så att de trodde på vad de sa, att de talade sanning när de beskrev Jesus, hans lära och de under som han gjorde, då skulle jag säga att de som de gjorde när de, trots hot om tortyr och avrättning, predikade vidare evangeliet ganska logiskt. Då gjorde de ju faktiskt de rätta och jag är ganska säker på att om man lever tre år med en duktig morallärare så blir man ganska angelägen om att göra det rätta.

Hoppas jag inte missat nått nu. Ni får ha det! /K-B

Har haft en ganska oromantisk alla hjärtans dag, för er som undrade. På alla sätt trevlig dock, tro inget annat. Men här ska det skrivas om vad vi gjort i samband med alla hjärtans dag. Med NG alltså. För er som går på gymnasiet så kanske ni vet att det sattes upp hjärtan på skåpen på alla skolor utom på kungsfågeln. På Kungsfågeln har vi dock religions och åsiktsfrihet, det betyder att på Kungs är vi fria från religion och åsikter. Är det inte underbart?

Skämt åsido, vi klippte ut och skrev på runt 1800 (kan vara fler, kan vara färre) hjärtan. Det var lätt värt det! Hoppas verkligen folk blev glada. Tror ändå de flesta blev det.

Måste bara utnämna mitt favorithjärta, det hjärta med det skönaste budskapet:

"Nya halebop suger, du är bäst!"

Har för övrigt ett hjärta på min dörr hemma med texten "Du har snygg röv!".

Nu vet ni, ha det! /Joel

Hej, hoppas det mås där ute. Tänkte skriva ett inlägg som mest riktar sig mot de där ute som är kristna. Vet inte hur mycket resten av världen får ut av det. Läs det gärna men jag är inte säker på att det kommer vara helt enkelt att ta allt till sig. Med det sagt så tycker jag att det är dags att börja!

Som du säkert märkte så snodde jag min rubrik (stäm mig) från ny generation vilka i sin tur snott den(stäm dem) från frälsningsarmen. Har den för övrigt på ett armband runt min högra handled och skriven på min penna som jag använder i skolan. Det är ett bra budskap, det är bra att kunna sätta andra före sig själv. Att kunna se från ett större perspektiv än sitt eget. Det är dock viktigt att min inte helt utesluter sina egna problem, om man bara kör others så går man till slut in i väggen och där hjälper man ingen.

En annan sak jag faktiskt tänkt på när det gäller den här rubriken är att är det värkligen rätt att sätta "Others first"? Är det inte så att vi borde sätta Jesus först? Är det inte han som är huvudgrejen med våran tro? Sen kan det ju mycket väl vara så att det betyder att man ska köra just others first men det är en grej man inte får glömma, att om man bara kör ett race som säger att man ska hjälpa andra så har man missat en stor del av vad den kristna tron säger. Ska ta ett par citat här.

"Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom hans gärningar som hans tro blev fullbordad" Jak 2:22


"Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft." Ef 6:10


Jag vet inte om ni ser min röda tråd här men det här är i alla fall min poäng. Det är bra med gjärningar, man ska hjälpa andra människor och på alla sätt sträva efter att göra Guds vilja. "Others first" handla väldigt mycket om gjärningar ,man får dock aldrig missa att det börjar i tron. Ens gjärningar fullbordar ens tro men om man inte har någon tro så fullbordas ingenting! Det är ju på ens tro gjärningarna grundas. Hur ska man kunna göra någonting rätt om man inte kan säga vad rätt och fel är? Allt förlorar sin mening. Gjärningarna kan bara visa på tron. Visa den och, förhoppningsvis, även genomför det som är rätt. Vet inte hur tydligt min poäng framgår men det jag menar är att man ska sätta tron först och sen utgå därifrån till handlingen, den kristna tron är mycket större än vad jag tror någon av oss förstår, det är dumt att bara klamra sig fast vid en del av den. Att bara säga "Others first" räcker inte alltid men det är en del av den kristna tron, det är en bra del. Alla delar är bra. Man ska dock inte ta dem ur deras sammanhang. Nä, nu känner jag att jag börjar tappa tråden, över till citat två!

En annan sak man lätt kan glömma är det andra citatet, att Guds vilja är större än bara order och uppmaningar, den är kärleksfull på alla sätt och vis. Han vill inte att vi ska köra på tills vi bränner ut oss. Gud vill att vi ska hämta våran kraft hos honom. Om man är nog länge i Guds kärlek så slutar det med att man helt enkelt bara har den i sig. Det är en sjuk tillgång som inte går att beskriva med några mänskliga mått. Det skönaste med hela grejen är nog att jag aldrig har upplevt något mer äkta, något som rör mer på djupet än den styrka som kommer från Gud. Har man väl hittat den då vill man inte släppa den. Tro mig! Det hemskaste jag vet är nog när man märker att man ändå, oavsett hur mycket man inte vill det, börjar glida bort från Gud. Sjukt jobbigt! Tur att Jesus alltid vill visa vägen tillbaka.

Säger som jag sa för ganska många inlägg sen, Gud är större än du anar... Större än vad jag anar. Nä, Gud ligger utanför vårat förstånd. Utanför någon av de ramar vi satt upp för vad som är rimligt här i världen. Sjukt grymt!

Aja, nu vill jag faktiskt sova. Ha det! /Joel

Efter noga undersökning så framgick det att allt jag sa i mitt inlägg om "Tolerans, självförtroende & fred" inte var helt solklart att förstå. Tänkte bara köra en kort förtydligande (bli inte lessa nu, fortsatta diskutioner kommer att ske utanför bloggen).

"Det kanske är sant för dig". Det är, vad jag förstod, huvudargumentet. Att det som är sant för mig inte nödvändigtvis är sant för alla andra... Va? Är det bara jag som inte förstår riktigt hur det skulle funka? Hur kan det vara så att om jag tror på Jesus så är det sant för mig att han dog och uppstod för oss alla medan om någon annan tror på Allah så är det sant för honom att Jesus inte dog och uppstod för oss alla? Att säga att sanningen beror på personen är visserligen väldigt politiskt korrekt men det är samtidigt ett sätt att säga att ingen tro är sann då de motsätter sig varandra. Eller hur kan världen både vara skapad av de kristnas Gud och vara ursprungen ut en lotusblomma från Brahmanas navel (Hinduernas skapelseberättelse om jag inte minns fel)? Då är ju inte alla religioner lika sanna, då är de alla lika falska.

Eller ska man likna det med vetenskapen. Naturare som man kan man ju inte undgå att märka hur ofta alla vetenskapliga teorier ändras hit och dit. Tänkte mest ta ett exempel. Runt 400 f.kr så levde en man som hette Demokritos i Grekland (nuvarande Turkiet). Det som är speciellt med den här snubben är att han är den första som man vet kom på tanken med atomen, att det skulle finnas en minsta beståndsdel i naturen. Det var ju självklart ingen som tog honom på allvar. På den tiden trode man att allt var uppbygt av de fyra elementen. Först på 1800-talet så började man kunna bevisa atomrnas existens. Så vad vill jag ha sagt med detta? Grekerna vet bäst? Nä, det jag menar är att hur många idag tror att det var så att för de på Demokritos tid så var allting uppbygt av de fyra elementen? Var det "sant för dem"? Nä, självklart var det ju uppbygt av atomer hela tiden. Förstår ni var jag vill komma? Det funkar inte så att om jag vill att min tro ska vara sann så är den det. Oavsett hur mycket jag skulle vilja att världen skulle vara uppbygd av de fyra elementen så skulle inte mycket hända.

Jag har redan sagt vad jag är övertygad om. Jag kan inte bevisa något, det vet jag men det hindrar inte Gud från att finnas. Eller är det så att människans förstånd är det absolut största universum har att erbjuda? Att det som inte människan kan lista ut med sitt förstånd inte kan finnas. Vilken del av ateismen pekar egentligen mot det? Glöm inte bort att ateismen egentligen inte är en frånvaro av tro, det är i högsta grad en tro. En tro att inget mer finns än vad människan kan veta. Jag vet inte hur det är med dig men jag vet i alla fall att det är en tro jag är aldeles för trosvag för att kunna följa. Jag har sett aldeles för mycket att kunna tro att inget mer finns.

Jag hoppas jag gjort mig förtåd. Ha det bäst! /Den hattkristne

Så, då var man hemma från ännu en konferens, grymt bra! Var nere i Umeå den här gången, Ny Generation höll i en konferens som skulle ge lite inspirationen och pepp för att fortsätta. Det var faktiskt riktigt, riktigt bra. Känner att det börja blåsa en vänlig medvind. Gäller bara att spänna upp seglen och segla med. Segla med ut mot en vacker solnedgång.
Låter inte så illa, va?

Kommer nog snart att börja skriva på del två av min "serie" men just nu har jag det lite tight. Men det ska nog gå bra. Ni får ha det så länge! /Biffen i röd hatt

Har funderat lite. Håller ni inte med om att det här samhället vi lever i har väldigt stort fokus på tolerans? Man ska vara politsikt korrekt och kunna acceptera att alla människor är olika. Det är bra, inom vissa gränser. Människor kommer alltid att vara olika, det är bara att inse (kan även tilläggas att det är en bra sak) men det som lätt händer när man väljer tolerans som ledstjärna är att man sväljer hela paketet utan att riktigt tänka efter. Man tolererar så mycket att det blir svårt att tolerara de som inte vill tolerera. Det jag vill komma till här är den hemska (ja, hemska) effekten tolerans har på tron.

Som det är idag är det ju som sagt väldigt viktigt att tolerera olika folks religioner. Man säger "varför ska inte deras tro vara lika bra som eran?" eller "Hur kan du vara så säker på att just din gudstro är den rätta?" (jag pekar inte ut någon som skulle vara den som säger så, tro inte det). Jo, problemet med sånna frågor är just det att det här handlar inte om åsikter. Om vilken religion som är bäst. Man kan inte behandla olika religioner som olika politiska idéologier som består av åsikter och argument. Det här är en fråga om sanning. Om det finns en Gud så finns det en Gud, vare sig jag vill det eller inte. Finns det inte en Gud så gäller samma sak. Det är inte som att man kan välja den tro som passar en. Spikar jag ner en påle på min bakgård och tillber den så gör det inte den till Gud.

Det jag menar här är att oavsätt vad jag vill så kan jag varken skapa eller ta bort Gud. Om jag skulle hata allt som bibeln sa och tycka att de kristnas Gud är fullständigt idiotisk skulle det inte spela någon roll, finns han så finns han. Det enda som händer är att jag får svårt att tro på honom. Samma sak gäller alla religioner. Det här är inte åsikter! Den del som jag tror att folk lätt missar är att ens åsikter kan påverkas av ens tro men det funkar inte omvänt. Åsikter kan (får) aldrig påverka tron! Det här är så sjukt viktigt för att man ska förstå ämnet! Ska man göra ett exempel på det här så kan man ta en händelsekedja (strunta i den här delen och gå vidare till "Anledningen till..." om den gör dig för förvirrad, det är inte så viktigt, vill mest dra den när jag väl hade chansen, kan nämligen vara så att jag kan ha användning av den senare om jag vet att folk förstår sig på den) som börjar med händelse A vilken sen leder till händelse B och så vidare. Till slut så ser det ut såhär:

A-->B-->C-->D-->E--//...//-->X

(Pelle sparkar en boll-->Som sedan studsar upp på taket-->Och ner på Herr Liljeholms Bil--//...//-->MÅL!!!)

Så. Av det här så kan man se att händelse A är den grundläggande händelsen. Utan A blir det inget B, inget C och inget av det andra heller. Men om man istället tar bort D så försvinner bara E och det som är efter E. Medans A, B och C är oberoende av D. Man kan inte gå baklänges.

Anledningen till att jag betonar det här så mycket är för två anledningar. Först för att jag tycker att det är bra när ens tro påverkar ens åsikter, det ger en äktet. Då kommer åsikten innifrån och inte utifrån. Det andra är för att man inte ska börja anpassa sin tro efter sina åsikter. Att man försöker på nått sätt skapa en Gud som passar in på det som man själv tycker är rimligt. Gud är som sagt oberoende av våra åsikter. Man skulle kunna säga att Gud är A (och O, hahaha... Bibelskämt, var tvungen). Det betyder att vi är beroende av Gud om han finns. Utan A inget B,C... Ja, ni fattar. Kan då vi, i egenskap av att vara någonting långt bortom Ö, ändra på A?

Känner att del 1 börjar bli klar. Ska bara gå igenom rubriken lite. Jo, som ni redan vet så är jag kristen. Hoppas åtminstånde att ni förstått det vid det här laget. I kristendomen så står det, i ett breven (1 kor 13:13), om det som kallas "de bibliska dygderna". Dessa är "Tro, hopp & kärlek". Känns det bekant? I alla fall så är min poäng med rubriken hur sjukt det är när man byter ut grunddygderna mot någon mer "modern" dygd. Till exempel tro mot åsikter och tolerans. Jag menar inte att vara konservativ men förnyelsen ska inte ligga i att man ändrar syftet (förutsatt att syftet är gott) utan i metoderna. Förnyelsen (när den behövs) ska ligga i hur de olika dygderna visas.

Jag skulle upskatta om du som tog dig igenom hela sa vad du tyckte och tänkte om det. Vill man inte göra det via att kommentera här så kan man skicka mail eller göra på något annat sätt. Var det något som du inte förstod så får du gärna säga det så jag vet att jag svamlar för mycket. Hoppas verkligen att ni förstod det här! Ha det bäst allesammans! /Biskop Joel