Förtydligande av "Others first"
"Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit." 1 Kor 13:3
"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han älskat oss och sänt sin son till försoningsoffer för våra synder." 1 Joh 4:10
Det jag menar är inte att det inte är någon idé att göra goda gjärningar, det jag menar är att det finns något som är mer grundläggande än "Others first". Kärlek! Allt vi gör ska vara en följd av den kärlek Gud ger oss! Ja, vi ska hjälpa varandra. Ja, "Others first" stämmer. Men utan kärlek är det meningslöst! Jag vill inte ta bort "Others fist", jag vill lägga till resten av bibeln! Jag vill inte få folk att sluta sätta andra först, jag vill att folk ska göra det de gör av kärlek. Prestera inte för prestationens skull, prestera för kärlekens skull! Och kärleken kommer inte från oss, den är given till oss av Gud för att vi ska kunna älska vidare.
Så, nu tror jag att jag gjort mig förståd, annars blir det väl ett nytt förydligande. Nu ska jag äta lunch. Ha det! /Joel
Heej. Hur har din dag varit? =)
Sådant där är invecklat. :/
Man ska sätta Gud först, det är väl en självklarhet eftersom Han är det absolut högsta som man kan vara.
Men man får lära sig att man ska sätta ”others first”, oh ja. Man ska aldrig sätta sig själv framför någon annan.
Men man kan inte heller hjälpa någon om man sätter någon annan före – om han har totalt kört sig i väggen utav just den anledningen (”others first”).
Så hela grejen är väl den att man måste hitta någon form av en balans och på något sätt sätta alla tre delarna så långt fram som möjligt. Gud är först, det är faktiskt Han som är det högsta, men för att klara av att sätta andra lika högt måste man nog kunna ta emot mentalt stöd av Honom, och för att sätta sig själv så långt fram som möjligt så behöver man stöttas av andra. Det hela blir en enda fläta av att kunna ge och ta emot.
Vissa säger att Kärlek handlar om att ge
- Andra säger att Kärlek handlar om att ge och ta
Men det låter så fel att ”ta”, så jag skulle vilja uttrycka det som att kunna ”ta emot”, för man kommer ingenstans om alla bara ger och ger och ger – och ingen tar emot. Och man kommer inte heller någonstans om man försöker ge något och någon tar något helt annat. Förstår du var jag vill komma? Well, jag är ganska dålig på att uttrycka mina tankar. Så jag kan inte göra så mycket annat än att hoppas att du förstår ^^
Hmm… jag ska försöka ge ett ganska praktiskt exempel (jag som skamligt nog inte kan så mycket och knappt läst något).
Men jag var på KU i Boden igår (för första gången stolt), och tyvärr lyssnade jag bara med ett halvt öra eftersom jag var lite allmänt seg, men det var någon snubbe som berättade om en man som hade följt de tio budorden men visste att han hade missat något viktigt. Han frågade Gud vad det var som han hade missat så att han skulle kunna göra upp det. Gud svarade att han skulle följa budorden. Men eftersom mannen aldrig hade brutit mot någon av dem och var helt övertygad om att det fortfarande var något som fattades så sa Gud till mannen att han skulle sälja allt han ägde och ge allt till de fattiga. Men eftersom mannen var ganska förmögen så blev han lite fundersam. Eftersom han hade hamnat i det där klassiska läget där han hade först ägt pengarna – men att sedan det var pengarna som ägde honom.
Sen vet jag inte riktigt hur det slutade, men min syn ur det hela är att om han hade sålt allt han ägde och gett bort allt – vad skulle han då senare kunna göra? Då var han ju själv fattig. (Men då vet jag inte om han hade något ultimat jobb som hade kunnat göra honom rik igen – but I guess you got my point). Jag menar. Då kan han inte göra så mycket mer. Han kan fortsätta följa de tio budorden, men det skulle bli svårt att överleva och få tag i mat…
Så var ligger gränsen?
Vad är det egentligen man ska göra?
Ganska krångligt – men det finns säkert världens enklaste lösning, så enkel att man inte ser den.
För egentligen om man gör så som jag sa att man skulle försöka sätta alla tre delarna så långt fram som möjligt – då sätter man ju inte Gud i första hand, och man sätter inte heller andra i första hand.
Nu har jag krånglat till det för min egen hjärna… -.-’
Som sagt.
Det är invecklat – tycker jag i alla fall. Alla andra kanske tycker att det är hur enkelt som helst. :/
Fast å andra sidan om man bara älskar så kommer man nog långt.
Amen Broder! Vi ska älska Gud över allting och våran nästa som oss själv. Vi älskar därför att Gud har älskat oss först. Om vi sätter andra först utan sätta Gud "före först" kommer vi att gå i väggen. Men om vi går i takt med Gud och ger vidare av vad han ger oss, så kommer vi övernaturligt normalt kunna leva ett utgivande liv. Vi ger av vad vi får. Others first är ett slagord för att det inte är menat att vi ska sitta och njuta av Guds godhet utan att dela med oss, om så vore Guds mening hade vi ju lika gärna kunnat vara i Himlen redan nu. Peace N Love
